Intervju med Marie Hermanson

Marie Hermanson berättar om sin nya bok Himmelsdalen, delar med sig av sina bästa lästips just nu och avslöjar vem hon inspireras av.

Du är pocketaktuell med Himmelsdalen. Berätta lite om boken!
Det är en thriller i alpmiljö. Två tvillingbröder står i centrum för handlingen. Det är svårt att berätta om boken. Man får störst utbyte av den om man ingenting vet i förväg.

Hur fick du idén till boken?
Mina bokidéer kommer väldigt snabbt när jag gör något helt annat. Sedan tar de åratal att förverkliga.

Idén till Himmelsdalen fick jag när spelade dataspel och hela tiden stötte på en brant bergvägg när jag försökte fly. Grunddragen till historien, stämningen, miljön och namnet Himmelsdalen var klar på en bråkdels sekund. Sedan tog de tre år att fördjupa historien och bygga upp den helt egna värld som dalen utgör. Jag läste en massa och åkte till en dal i Schweiz som geografiskt liknade Himmelsdalen. Jag var intresserad av frågor som: Vad är ondska?  Finns det onda människor? Och hur ska vi i så fall skydda oss mot dem?  

Har du fått respons från läsare som har gjort stort intryck på dig? Berätta!
När läsarna berättar om sin upplevelse av boken verkar det som om den speciella stämningen i Himmelsdalen har gått fram. De verkar uppleva det som jag själv upplevde under skrivandet. Det gläder mig, för man vet ju aldrig hur mycket av historien som texten lyckas föra fram. Att skriva är lite som att berätta sina drömmar. Det är egentligen omöjligt. Men den här gången känns det som om det fungerat. Har fått mycket positiv respons.
 
Hur ser din arbetsplats ut? Behöver du något speciellt för att kunna sätta igång att skriva? Berätta!
Jag har ett arbetsrum på Konstepidemin, ett gammalt epidemisjukhus i centrala Göteborg som gjorts om till ateljéer för konstnärer och andra kulturarbetare. Hit går jag varje dag. Det är skönt att ha en särskild plats för skapandet. När jag kliver in genom dörren kliver jag också in i bokens värld. Jag har persiennerna nedrullade och skrivbordslampan tänd mitt på dagen. Det blir som en hemlig grotta.

Eftersom jag haft problem med krånglande axlar är jag också noga med den ergonomiska delen: höj- och sänkbart skrivbord, ergonomiskt tangentbord, stor skärm och en svindyr kontorsstol. Då och då reser jag mig och gör pausgymnastik. 

Kaffet är också viktigt. Jag dricker alldeles för mycket.

Vad gör du när du inte skriver?
Jag läser och ser film. Tränar på gym och joggar i motionsspåret. Umgås med familj och vänner. Ibland åker jag och pratar om mina böcker på bibliotek och andra ställen.

Vilka är dina bästa lästips just nu?
Christine Falkenlands Sfinx och Jessica Schiefauers Pojkarna.

Finns det någon bok som du kan tänka dig att ge i present till vem som helst oavsett boksmak – som passar alla?
Drottningen vänder blad av Alan Bennet. En humoristisk liten pärla om den engelska drottningen och vad som hände sedan hennes hundar sprungit in i en kommunal bokbuss.

Har du någon förebild bland författare? Någon du inspireras av.
Det varierar. När jag själv skriver läser jag författare som ligger nära den stämning jag vill ha i boken. Det kan vara helt olika författare. När jag skrev Himmelsdalen läste jag t ex Dennis Lehane och Thomas Mann.

Var är du aktuell härnäst? Någon ny bok på gång?
Jag ska vara på Soppteatern i Kalmar torsdag 16 febr och prata om mina böcker. Den 8 mars ska jag delta i en föreläsningsserie som heter Svarta Känslor på Frölunda kulturhus i Göteborg.

Jag håller på med en ny bok, men det är ett så färskt projekt så jag kan inte säga något om den ännu.

Vilken var din första läsupplevelse?
Jag läste den inte själv men fick den läst för mig: Kisse Videmiss av Margaret Wise Brown med illustrationer av Leonard Weisgard. Det bästa jag läst om sökandet efter identitet och livets mening. Uppskattar den lika mycket idag som när jag var tre år.


Extramaterial:

Marie Hermanson om Himmelsdalen i Malous Bokklubb