Intervju med Linda Olsson om Det goda inom dig

Efter framgångarna med Nu vill jag sjunga dig milda sånger och Sonat till Miriam är Linda Olsson nu aktuell med sin tredje roman Det goda inom dig. Bonnier Pocket har intervjuat Linda med anledning av den nya boken.

Du är pocketaktuell med din tredje roman. Berätta kort om Det goda inom dig!
Det är en sån lång och ensam process att skriva en roman, och så svårt att sammanfatta resultatet i några korta meningar. Ibland blir jag överraskad när jag läser andras beskrivningar av innehållet i mina romaner. Själv har jag svårt att få någon riktig överblick. Det goda inom dig visade sig vara en mycket mer positiv berättelse än jag trodde när jag började skriva. I den mån jag trodde någonting alls. För mig är skrivandet en resa, fylld av överraskningar. Jag vet inte alls hur det kommer att gå när jag börjar. Men nu när jag har litet perspektiv på Det goda inom dig tycker jag att det är en roman om kärlekens oförstörbarhet. Om hur det goda inom oss överlever allt. 

Hur föddes idén till boken?
Som det varit med alla mina tre romaner, började det med en person. Och precis som i verkligheten visste jag från början just ingenting om personen som kom att bli Marianne/Marion. Jag såg henne tydligt framför mig, och jag förstod snart att hon förlorat en bror. Men det tog sin tid innan hon fann sin rätta miljö och jag började få inblick i hennes liv. Jag försökte placera henne litet här och där, men det kändes inte rätt förrän hon hamnade i det ödsliga landskapet på Nya Zeelands västkust. Där, sakta, sakta växte berättelsen om henne äntligen fram.

Vänskap är ett tema som ofta återkommer i dina böcker, vill du berätta mer om det?
Så som mitt liv kommit att utveckla sig, har jag ofta hamnat på platser där jag fått lov att skapa min egen miljö, finna nya vänner. Nästan överallt i världen har jag funnit dem jag behövt. Några av dem har utvecklats till djup vänskap för livet. I mitt sommarprogram 2009 gav jag mig på att försöka analysera ämnet kärlek och vänskap. Jag tror jag kom fram till att de egentligen är så olika, när de är som bäst, men att vänskap möjligen är en pålitligare företeelse. Mindre krävande, mer hållbar. Och oundgänglig. Av de reaktioner jag fått från mina läsare har jag insett vilken oerhörd betydelse vänskap i de flesta människors liv.

Hur ser din arbetsplats ut? Behöver du något speciellt för att sätta igång att skriva?
Nej, det är nästan så att jag arbetar som bäst i en opersonlig miljö, hotellrum t.ex. När jag reser genom Paris brukar jag bo på ett litet hotell i St Germain. Det har inte tv i rummen och jag har inga distraktioner alls. Där brukar det gå bra att skriva. Men jag saknar mina böcker som ligger i ett lager här i Auckland. Tack och lov att har jag min laptop och internetanslutning. Datorn har också musiken jag behöver för skrivandet, och det enda jag behöver lägga till är en flaska rödvin.

Vad gör du när du inte skriver?
Jag ägnar mycket tid åt att fundera på vart jag ska ta vägen. Var jag ska bo. Jag har två söner i Nya Zeeland och en i Sverige och jag åker fram och tillbaks, utan att riktigt höra hemma någonstans. Jag tycker om att åka skidor utför, men även om det finns de bästa förutsättningar här i Nya Zeeland, är jag sällan här vid rätt årstid, eftersom jag levt i en evig sommar så många år. Jag tycker om att fotografera. Och laga mat, men eftersom jag inte har något hem för närvarande har det inte blivit mycket sånt.

Vad jobbar du med just nu?
Jag har precis börjat på en ny roman. Det går sakta, men nu har jag accepterat att det är så, och jag låter det få ta sin tid. Jag har gått tillbaks till mina tidigare romaner och sett hur trevande de började. Hur lång tid det tog. Och lugnat mig. Nya Zeeland kommer att vara hedersgäst på Frankfurtmässan i år, och det vore roligt att ha kommit så pass långt att min agent kan prata om min nya roman där.

Till sist, om du får tipsa om sommarläsning – vilka tre böcker blir det då?
Varje år när jag kommer till Sverige försöker jag läsa ikapp. Det går förstås inte, jag hinner inte hålla mig à jour med vad som kommit ut i Sverige under min frånvaro. Så mitt läsande blir ett konstigt lapptäcke, lite svenskt, lite nyazeeländskt, och resten internationellt. Varje sommar brukar jag ha ambitionen att gripa mig an två klassiker som jag hittills inte tagit mig igenom: Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt och James Joyces Ulysses.  Men jag tror inte det blir i sommar heller. Däremot ska läsa om Bruce Chatwyns Kaspar Utz, eftersom den har en anknytning till den roman jag just börjat arbeta på. Saul Bellows Offret står också på listan. En oöverträffat atmosfärisk skildring av en människas undergång som jag ofta återkommer till. Överst på listan av nya böcker har jag Analys av ett försvinnande av Hisham Matar.

//Åsa Lindström, Bonnier Pocket