Intervju med Thérese Söderlind

Thérèse Söderlind är aktuell på Bonnier Pocket med sin debutroman Norrlands Svårmod.  En bok som fick recensenterna att jämföra henne med Joyce Carol Oates. I den här intervjun berättar hon om sitt skrivande och hur det känns att debutera som författare.

Berätta om dig själv!
Jag är norrlänningen som hamnat i Uppsala via fyra kontinenter. Jag insåg att jag varit långt borta då det kändes som att flytta hem när jag kom till Uppsala. Här går det norrlänningar på gatorna!

Jag är också berättaren, hon som aldrig kan svara på en fråga utan att göra lovar så jag får berätta något på vägen.

För en av mina vänner är jag hon som fick lämna Norrland för att jag pratar för mycket…

Har du skrivit länge?
Jag var sju när jag skrev min första novell. Sedan blev det dikter i många år och fler noveller som jag aldrig lät någon läsa. Jag började på en roman i tonåren och ännu en när jag var i 25-årsåldern. Sedan följde långa år med för mycket arbete, men berättandet fanns där ändå. I mitt huvud har jag alltid berättat saker. När jag var föräldraledig skrev jag så den första romanen som har en början och ett slut och en helsickes massa sidor där emellan. Efter det kände jag mig redo att skriva på allvar. Det blev Norrlands svårmod.

Vad har du för känslor inför att debutera som författare?
Jag är så glad att jag är 45 år och inte 25. Det är mycket att hantera, men proportionerna blir sunda när det är barnens väl som bekymrar mig mer än recensionernas innehåll. Kan med andra ord rekommenderas!

Själva ”debuterandet” skedde på några sekunder. Det inträffade den första gången en okänd person sa att hon precis läst ut min roman. Jag insåg då – på riktigt – att jag inte längre har bestämmanderätt över mina ord. Det var en knepig känsla att vem som helst hade rätt att läsa, men det gav mig mer distans till berättelsen. Och då var debuterandet avklarat.

Din roman utspelar sig i Norrland och landskapet spelar en viktig roll i din historia. Vad har du för koppling till det norrländska landskapet?
Jag växte upp på olika orter i Höga kusten. Jag var nitton när flyttade hemifrån och därmed ”lämnade” Norrland. Jag har sedan dess alltid återvänt och aldrig återvänt. Jag kommer alltid tillbaka men kan aldrig stanna. Och varje gång jag återvänder kan jag uppleva mina uppväxttrakter på ett sätt jag aldrig kunde när jag bodde där. Det handlar om lukter, känslor och tillstånd (som svårmod!). Där finns också människors sätt att tala till varandra, eller det sätt man ibland använder åtbörder eller tystnad istället. Blickar. Jag tycker om att studera det och märka att jag förstår alltihop. Som att vara flytande i ett språk.

Undertonen i din berättelse är bitvis rätt skrämmande och våld och makt är begrepp som känns centrala. Vilka är dina inspirationskällor?
Jag tror ingen vet hur inspiration uppstår. Inspirerad av livet och människor måste jag ju vara, men därutöver …? Jag skriver mig fram till inspirationen när den inte kommer spontant.

Vad har du för planer för framtiden, har du funderingar på flera böcker?
Jag har en historia i huvudet som bara kommit ned på papper i brottstycken ännu. Framemot jul får jag tid att börja forma en berättelse av den. Kanske har det klarnat så pass då att spåret är rakare än med Norrlands svårmod, som hade en hel del utvikningar jag redigerade bort. Den nya berättelsen utspelas också i Ångermanland och kan komma att handla lite mer om … broar.