Intervju med Liselott Willén

Liselott Willén är läkaren som sadlat om till författare. Hon debuterade 2001 med Sten för sten. Nu är hon aktuell med sin fjärde roman Ingenstans under himlen.

Du är pocketaktuell med Ingenstans under himlen. Berätta om boken!
- I centrum står en framgångsrik politiker som arbetar för ett nationellt DNA-register. Som ett led i kampanjen lämnar han själv ett DNA-prov och finner sig plötsligt anklagad för ett mord på en tioårig flicka. Ett brott som är flera år gammalt och som tidsmässigt sammanfaller med en kaotisk period av hans liv. En tid han helst av allt vill glömma.

Hur fick du inspiration till boken?
- Tanken på att några siffror på ett papper, något som står skrivet svart på vitt, alltid kommer att vara mer trovärdigt än vad en människa säger. Insikten om att det inte spelar någon roll vem man är eller hur starka band man har till sina närmaste. Man står ensam. Till sist står man alltid ensam.

Hur ser din arbetsplats ut? Behöver du något speciellt för att sätta igång och skriva?
- Jag har mitt arbetsrum i lägenheten. Musik är oerhört viktigt när jag skriver. Samma skiva, samma spår om och om igen. Det blir en kanal direkt in i skrivandet.

Har du någon förebild bland författare? Någon du inspireras av?
- Kerstin Ekman, en stor berättare. Joyce Carol Oates får mig alltid att vilja sätta mig ner och skriva. Dennis Lehane i spänningsgenren, hans Patient 67 är lysande.

Hur kombinerar du ditt författarskap med ditt yrke som läkare?
- Sedan några år arbetar jag en halv till en dag i veckan på en hudklinik. Resterande tid skriver jag.

Vilka är dina bästa lästips just nu?
- Ivans återkomst av Tawni O´Dell, Till skogs och Okänt offer av Tana French,  Fritt fall av Juli Zeh.

Vad är du aktuell med härnäst? Någon ny bok på gång?
- Ja. Projektet jag arbetar med just nu är en roman som utspelar sig på Åland.

Varför Åland?
- Jag är uppväxt där. Att skriva om den miljön är ett sätt att återvända hem.