Intervju med Carin Bartosch Edström

Musikern Carin Bartosch Edström debuterade som författare tidigare i år med sin kriminalroman Furioso. Boken beskrivs som ett tätt och raffinerat drama av klassiskt Agatha Christie-snitt. Nu finns den i pocket.

Du är pocketaktuell med Furioso. Kan du berätta om boken?
Hur fick du idén till boken?
 - Jag vill skildra upplevelsen av kammarmusik inifrån musikerna. Vi möter en kvinnlig stråkkvartett där ledarplatsen plötsligt intas av en i högsta grad manlig violinist. Vad händer när den invanda balansen ruckas och maktpositionerna förändras? Jag låter musikens passion ta tag i gestalterna och väcka såväl önskade som oönskade spänningar. En Don Giovannihistoria på en vindpinad skärgårdsö…
 
Vad har du haft för känslor inför att debutera som författare?
- Efter tjugo år som tonsättare är jag ganska van vid att bli bedömd. Man tolkas av musikern, dirigenten och lyssnaren eller, som nu, läsaren. Skillnaden är att du som författare når ut till en vidare krets och att litteratur är konkret och betydelsebärande på ett sätt som musik inte kan vara.

Jag har skrivit den bok jag har haft i huvudet och själv längtat efter. Ingen blodstänkande deckare, snarare en relationsroman med komplikationen av ett mord. En litterär kontrapunkt med falska kadenser?
 
Vad gör du när du inte skriver?


- Då skriver jag också – fast musik. Främst kammarmusik och opera. Arbetsmetoderna är ganska lika, idéer och uttryck måste struktureras i såväl kompositioner som romaner. Och så översätter jag opera och Kalle Anka från italienska.
 
Har du någon förebild bland författare? Någon du inspireras av?
- PD James och Sayers bland deckarna. Annars är Thomas Mann och Thomas Bernhard två favoriter. Det tyska språket är väldigt vackert och uttrycksfullt. Överhuvud taget är jag en romantiker. Hur kan man inte vara det? Mellan alla plikter och krav måste konsten få vara en opolitisk fristad, en härlig källa av fantasi.
 
Till sist – får vi fortsätta att följa kommissarie Ebba Schröder - blir det flera böcker?
- Absolut! Ebba skulle bara veta vad som väntar henne i framtiden, då skulle hon osäkra sin puffra. Jag håller på med andra boken nu och är fullständigt absorberad av personerna och deras öden. Vad de ställer till det för sig! Och jag måste reda ut det.

//Åsa Lindström