Steve Sem-Sandberg berättar om De fattiga i Lodz
17 maj 2010

Steve Sem-Sandberg berättar här exklusivt för Bonnier Pocket om bakgrunden till hans Augustprisvinnande bok:
Franz Kafka hade ju tre systrar. En yngre, Ottla, vars öde är känt (hon dog i Aschwitz), men också två äldre - Gabriela (Elli) och Valerie (Valli) - om vilka man länge inte visste mycket mer än att de deporterades till Lodz under andra världskriget. Men inte exakt när och inte heller exakt vart? När jag åkte till Lodz för första gången i mitt liv, jag tror att det var på hösten 2003 (eller kanske så tidigt som 2002), så var det lite grand med tanke på att försöka ta reda på vad som hänt dem. Jag hade ju skrivit en bok om Prag - Prag (no exit) - där ju bland annat en lång text handlar om Franz Kafka. Just den resan blev ju väldigt omtumlande för mig, eftersom det var under vistelsen där som jag började tänka på boken och hur den skulle kunna bli. Men en av de saker jag gjorde då - första vistelsen i Lodz - var att försöka ta reda på var i Lodz Elli och Valli hamnade. De kom i två separata transporter från Prag - nummer II och nummer IV - på hösten 1941 och hamnade först i olika kollektiv, Valeria och hennes man hamnade i den skola på Franciszkanskagatan 29 där Vera Schulz och hennes familj också hamnar i boken, ett par månader senare anvisades de "rum" i staden. Gabriela som då hade sin mans efternamn Hermanová hamnade i ett rum på Gnesznienskagatan 1 tillsammans med sin man och en handfull andra. I lite knappt ett år överlevde de, men under den hemska "szpera-aktionen" som jag beskriver deporterades de båda två - det finns kort på dem där de står att de är "Ausgesiedelt" - och mötte troligtvis sitt öde bland tio tusentals andra som deporterades från gettot de här dagarna.
Det är inte så många som vet det här. Något av det första jag gjorde var att besöka Gnesznienskagatan där alltså Gabriela Kafka-Hermanová bodde under sitt sista år i livet. Det var det som fick mig att bestämma mig för att låta också familjen Rzepin (Adam och hans syster) bo på just den gatan, som ligger precis vid den sydvästra gettogränsen.
| Att arkivet med alla dessa uppgifter - bland annat alltså om Kafkas systrar - räddades till eftervärlden är Nachmann Zonabends förtjänst. Han arbetade som brevbärare i gettot och var en av de få som överlevde. Han gömde allt arkivmaterial inklusive folkbokföringsregister och gettokrönikan i en brunn innan de sista judarna lämnade gettot och ryssarna kom, så att det inte skulle kunna förstöras av nazisterna; och hjälpte sedan till med att gräva upp dem igen efter kriget. En enastående insats - det är honom jag och alla andra har att tacka för att vi faktiskt vet så mycket om gettot i Lodz som vi faktiskt gör. Zonabend flyttade sedan till Sverige där han levde till bara för några år sedan. Han blev 90 år. En av hans anhöriga - brorson tror jag, men det kan också vara systerson: Artur Zonabend - arbetar som bildproducent på SVT:s kulturredaktion. |
 |
Så kan det gå. Litet kuriosa ur bokens tillkomstprocess.